fredag 17 augusti 2007

SARDISKAN VISAR SINA MUSKLER

av Johanna Parikka Altenstedt (copyright text och bilder) 2007













Jag förstår inte vad det är för mening för oss politiker skydda arkeologiska fyndplatser och historiska ruiner om vi inte vill skydda det historiska språket som talades där av människor som levde då. Ett språk berättar så mycket mer än några gamla stenar!

- Renato Soru,
Sardiniens regionala regeringschef, 2007 för eurolang.net


Den italienskiska regionen Sardinien börjar återupprätta det urgamla sardiska språket som ett led att bevara den historiska identiteten på ön.

Smörsångaren Eros Ramazotti och etnogruppen Tazenda sjöng i somras sig upp till hitlistorna på det urgamla språket sardi. Fram tills våra dagar har språket varit hotat och stigmatiserats som blodtörstiga piraternas och simpla getherdarnas språk. Språket låter bitvis som italienska för att sedan gå över till diftonger och vokaler som helt skiljer sig från romarnas språk. Staten Italien har inte haft något intresse av att erkänna sardiska som ett officiellt minoritetsspråk. Men nu har starka krafter på universitet och i den regionala regeringen börjat tycka annorlunda och de tycks ha EU:s medgivande i ryggen.


Neolatinska rötter med blandat kompost














Över 150 000 år sedan fanns det enligt arkeologer en naturlig vägbank mellan Toscana och Sardinien. Sedan dessa var ön hemvist för otaliga folkgrupper och kulturer som så småningom har utformade den ursardiska kulturen och språket nuraghi ca 1500 - 2000 före Kristus. Nuraghi betyder enligt sarderna stenberg. De har lämnat över 7000 muromgärdade fästningar på ön varav en del finns ännu i utmärkt skick, men annars vet man relativt lite om dessa människor och deras språk. Före romernas tid hette Sardinien Icnusa som härstammar från antika grekernas ord för sandalavtryck eftersom ön ser ut som en fotprint tillsammans med Korsika. Romarnas namn Sardinae anses däremot ha sina rötter i Hercules son Sardus som enligt legenden tog med sig en grupp människor från Libyen till ön. På samma sätt som med basker och etrusker, har även i fråga om sarder mycket motstridiga teorier presenterats om öns historia, befolkningens ursprung och språkets uppkomst.

Idag känner de flesta till Icnusa –ordet för att en inhemsk populär ölsort heter så. Ön har också kallats för Sandalia på grund av dess fotprintsform, och konsekvent heter en mineralvattensort på Sardinien så.

På den norra delen av ön talas det något som heter logudorese-nuragi –dialekt, som är mer konservativ och ursprunglig form av den gamla sardiskan än den som talas på södra sidan av Sardinien, där huvudstaden Cagliari och den politiska och ekonomiska makten håller hus. Där talas det den mera blandade campidanese –dialekten.

Den norra dialekten är av många betraktad som den ”riktiga” sardiskan, Bruno berättar men tillägger:
- Självklart finns det inga strikta gränser mellan dessa två dialekter och det finns ett antal subdialekter som talas här och var.

I Alghero på den nordvästliga sidan av Sardinien talas det utöver sard och italienska även en gammal variant av katalan. Spanska – eller katalanska – turister vittnar roade om hur de får höra av taxichaufförer eller av affärsidkare en lustig gammal variant av katalanska, ungefär som svenskar får höra i USA ibland hundra år gammalt svenska. Katalanskan är en kvarleva från 1400 –talet då Sardinien hade nära ekonomiska och kulturella band med Mallorca och Katalonien. Alghero har även ett namn på katalanska; L´Alguer.

Parlament, kungarike och Garibaldi


Under medeltiden hade Sardinien även ett eget parlament, det sardiska parlamentet som grundades 1355, men vilket språk som talades där är något oklart. De karga öarna i det kristallklara vattnet har härbärgerat stora européer. Napoleon härstammade ju från Korsika norr om Sardinien, och Italiens stora enande kraft Garibaldi kom från Sardinien. På Korsika talas det inte samma språk som på Sardinien, utan en form av italienska och har inte samma direkta härstamning från latin som sardiska har. På Sardiniens norra del och runt staden Sassari talas en form av sardo-korsikanska, som är en blandning av de båda språken.


Det är lite av ödets ironi att Sardiniens starke man Giuseppe Garibaldi som föddes 200 år sedan blev mannen att förena Italien förlorade samtidigt det självständiga status som Sardinien fortfarande hade som ett kungadöme på 1800-talet. Idag vallfärdar turister till Garibaldis födelseort på den lilla ön Caprena mellan Sardinien och Korsika, som han köpte nästan helt under sina äldre dagar, och där han också finns begraven.


Det afrikanska arvet till Sardinien syns bland annat i flaggan som består av fyra svarta moriska (”sos battor moros”) huvuden, som ibland tittar åt vänster och ibland åt höger. De anses vara fyra moriska kungar som enligt olika versioner har funnits på Sardinien. Som en kuriositet kan det nämnas att ett enda likadant huvud finns på den korsikanska flaggan.
Dessa huvuden kan också avbilda vandalerna som landsteg till Italien 400 efter Kristus och ockuperade nuvarande Rom och även delar av Sardinien. Dessa byggde en omfattande kustbevakningssystem i form av vakttorn för att kunna försvara sig mot andra attacker från barbarerna från Norra-Afrika.
En del av sardiska städer så som Oristano passade också på att revoltera mot italienska herrar bland annat i staden Pisa, som kontrollerade delar av Sardinien. Sardinien blev dock aldrig riktigt ockuperad av de afrikanska härskarna, och föll heller inte under den arabiska maktsfären såsom Sicilien gjorde.

Modern genetik som stöd för språkarkeologi

Efter att ha varit ett ganska ointressant ämne har sardiska språket idag blivit ett stort forskningsobjekt genom att professor Massimo Pittau vid Sassari universitet har drivit undersökningar om kopplingar mellan forna nuraghi och etruskernas försvunna språk. Än mer kända är den moderna genetikens stora forskare professor Cavalli Sforza och hans DNA -undersökningar som visar att sarderna skiljer sig markant genetiskt från de kontinentala europeiska folken, precis som är fallet med baskerna och vår nationella minoritet, samerna. DNA:s mindre typbestämmelserna, de så kallade haplotyperna på Sardinien visar en viss likhet med Siciliens befolkning men nästan ingen likhet alls står att finna med invånarna på Korsika. Det finns även skillnader mellan nordliga och sydliga bosättningar på Sardinien vilket torde härstamma från det faktum att en hel del afrikansk invandring har under århundraden skett till Sardiniens sydliga sida, medan befolkningen i norra delen har antingen funnits där i alla tider eller kommit från en annan riktning.














Idag har sardiska fått en ny begynnelse. Men fram tills att Sardiniens delstatsparlament erkände språket som officiellt nationellt språk på Sardinien har det aldrig undervisats i skolorna. Italienska regeringar har kanske inte försökt att utrota men inte heller uppmuntrat på något sätt folk att behålla sitt språk och föra det vidare till barnen. Tvärtom har man spridit klichéer om språket och stigmatiserat talarna på många sätt anser sarder.



Italienska varianter talas på Sardinien överallt men bara på ett litet ställe finns det som ett historiskt språk nämligen på området Carloforte, där en språkdialekt kallad för tabarchino talas. Det är en gammal kvarleva från tiden då fiskare från Liguria landsförvisades från Tabarka i Tunisien och de seglade över det Sardinska havet till ön. Italienskan som talas på Carloforte är ursprungligen en variant av Genua –områdets dialekter.

Att köra de gudomligt vackra vägarna mellan Algheira och Bosa där man på sin östra sida har karga och höga berg och på vänstersidan öppnar sig en kustvy som är svårt att slå någonstans i världen. En känsla av tusentals år historia finns i varenda karga bergsby. Men man skall inte bli lurad av sceneriet. Samtidigt som en liten historisk by sover sin stilla siesta mitt på dagen stöter man på en enorm färsk väggmålning som föreställer Sardiniens flagga och alla sardiska feminister som har haft en historisk betydelse! Dåtid och nutid går hand i hand överallt.

Sarder vill ha sardiska


Enligt en färsk studie från 2007 beställd av Sardiniens regional regering och genomförd av Sassaris och Cagliaris universitet, "The Common Sardinian Language: a socio-linguistic study", visar ett starkt stöd för ett koncept av ett gemensamt sardiskt språk. Studien visar också att sardiska språket talas mer frekvent på landsbygden än i städerna.


Nästan en tredjedel av de som intervjuats i studien, 29 % angav att de kunde inte tala språket men förstod det. Men sarderna är envisa och genom århundraden har de lyckats behålla sitt språk i en eller annan variant. Till forskarnas förvåning visade det sig att bara 2,7 % av de tillfrågade angav att de varken talade eller förstod språket.

När studien lanserades i maj 2007 kommenterade Sardiniens regionala regeringschef Renato Soru resultatet på ett sätt som sammanfattar sardernas situation – och även många andra historiska minoriteters situation i Europa idag:
- Det är på tiden att vi börjar lära ut sardiska i våra skolor och det är på tiden att sardisklärare får samma erkännande som t ex engelsklärare och italiensklärare får. Jag förstår inte vad det är för mening för oss politiker skydda arkeologiska fyndplatser och historiska ruiner om vi inte vill skydda det historiska språket som talades där av människor som levde då. Ett språk berättar så mycket mer än några gamla stenar.

Självklart betyder en språkets återupplivning också en politisk dimension. På Sardinien finns redan flera partier som arbetar för autonomi eller självständighet och en av de mest aktiva tänker ta tillfället i akt i samband med G8 mötet 2008 som planeras till Sardinien. Det kan heller inte vara helt otippat att det blir en del spänningar på denna ö som ibland betraktas som agrar och mindre utvecklad än andra regioner i Italien, men som samtidigt har Smaragdkusten med en av världens absolut lyxigaste hamn Porto Cervo dit bara de allra rikaste kommer med sina yachter och där vanliga människor inte är välkomna utan hålls på avstånd med vaktbolag och skyhöga priser. Planerna att exploatera den vackra och oberörda kusten till ännu fler konstgjorda hamnar för världens rika kan bli en fråga som provocerar igång de lokala krafterna på ön.



EU:s undersökning på sardiska 2007


Mer om europeiska regionala och minoritetsspråk läs EU:s minoritetsspråksnyhetstjänst Eurolang: www.eurolang.net

Här finns alla europeiska regionnamn på de regionala språken:


Och här kan man lyssna på Eros Ramazotti och Tazenda med ”Domo mia” på YouTube






Tässä kuvia Sardinian lomaltamme / Bilder från vår resa till Sardinien sommaren 2007